Det hela utspelade sig Oktobers näst sista helg, i herrens år 2007. Uppspelt som en duracellkanin med för stora batterier väntade jag på att Torsdagen skulle anlända. Med denna oxå goda vännerna David(Hbg) & Cecilia(Skövde). Tillsammans skulle vi åter uppleva en afton med Jonas Gardell. För ett antal år sedan hade vi den stora gemensamma glädjen att se dito komiker när han uppförde sin föreställning "livet" på Wasateatern i Stockholm. Och nu var det dax för en skrattfest-reunion i Karlskrona.
Eftersom vi alla hade blivit en smula äldre, och av omvärlden förväntat oxå en aning vuxnare (nåja, jag har inte märkt nåt själv, men som sagt, folk påstår att det finns en korrelation däremellan...), så bestämde vi oss för att besöka en riktig restaurang och inget flottigt pizzahak. Personligen (surprise...) så är jag lite rädd för riktiga restauranger... Men med bästa vännen vid min sida och en kock utbildad hos herr Carl-Jan borde ju t.o.m. jag våga mig på ett dylikt företag.
Lite nervöst fnissig, som om jag hade fått i mig nån cider eller två innan(vilket jag inte hade), så äntrade jag restaurangen. Visade sig att i princip alla som var där skulle vidare till Gardell. Försökte bete mig lite städat och och inte som när jag beställer Happy Meal på macdonalds och kastar mig över leksaken. Men, så ska man ju bestämma sig, oj oj oj... Första stora beslutet; jag ska inte äta pizza. Riktade in mig på köttmenyn, men var det cantadoufylld oxfilé med cognacssås som lät godast, eller möjligen lammfilé? Fast Grillad, vitlöksmarinerad oxfilé med rödvinssås kunde ju oxå va rejält mumsigt...
Försökte deala lite med David att vi kunde beställa olika och dela 50/50 så kunde man smaka båda. Men väluppfostrad i restaurangbranschen tittade han lite oroligt på mig typ, "menar du allvar?" När han insåg att det iaf låg en knivsudd allvar i min förfrågan förklarade han att det är inte ett helt godtagbart beteende när man är på riktig restaurang. Nåväl, när jag åtminstone hade förhandlat mig till att få smaka på Davids cognacssås, så slog jag till på en bit ko och rödvinssås. Dryckesval ska vi bara inte tala om, hade fått ytterligare beslutsångest om servitören hade frågat huruvida vi ville ha citron eller ej i det beställda isvattnet.
Medan vi väntade på maten förde vi en livlig diskussion kring hur man skulle kunna stjäla vinet som var inlåst bakom ett galler. Försett med ett riktigt state of the art-hänglås, men jag hävdade att gångjärnen vid sidorna knappt satt fast i gipsväggen, så enklast vore att bräcka vid utsidorna med en liten kofot. Nåja, innan servitören hade hunnit kasta alltför många oroliga blickar över axeln åt vårt håll så anlände käket. Naturligtvis jättegott. Min sås var en smula syrlig, men tillsammans med den totalt genomonyttiga, gräddstinna potatisgratängen så gick det oxå. Förutom att ena hörnet av min köttbit allra helst hade fordrat en motorsåg för att ta sig igenom så var det i det stora hela en högst angenäm upplevelse. Fick t.o.m. en sparris av Cecilia.
Nåväl klarade mig igenom restaurangbesöket med bara ett fåtal mindre blamager, stärkt av upplevelsen kanske jag vågar mig på mig ytterligare ett besök framöver.
Så till kvällens happening; Jonas! Som gamla vana konserthusbesökare (har ju t.o.m. uppträtt på scenen...) hittade vi våra platser i ett huj. En något mer lågmäld föreställning än "livet", var denna "tillfällig gäst i ditt liv". Jonas Gardell får vara hur fjollig han vill, och dra hur många skämt om maken Mark, han är bara så bra ändå! Och på slutet blev det allsång, den genomvackra "aldrig ska jag sluta älska dig", nog en av världens finaste låttexter.
Efteråt övertalade jag med vännerna till the fox and anchor, men deras entusiasm var knappast sprudlande, och när det enda alternativet för sittplats var i knät på vad som såg ut att vara ölmagade MC-knuttar så tappade även jag lusten att socializa. Istället blev det ett pitstop på Preem för att införskaffa glass, och under ett obevakat ögonblick blev jag intalad att en rejäl chokladmuffins faktiskt har en GI-sänkande effekt på glass, så det slank visst oxå med.
Fortsatte aftonen i humorns tecken och visade little britains liveshow, som jag naturligtvis inte kunde motstå att köpa på dvd efter att ha sett den i London förra hösten.
Jonas Gardell, biljetter beställda redan i Augusti, så bara var det slut.... Men ack så kul vi hade haft ändå.
Och helgen hade bara börjat! Med Cecilia som förevändning hade jag vågat mig på att bjuda in till en liten förfest i min enkla boning. "Jo men, Cissi kommer ner denna helgen...så.. tänkte.... att om ni hade lust eller så... så kunde ni ju komma hit en sväng om ni ändå ska ut sen..." Såg lite segt ut att få hit nåt folk, inge festsugna själar att uppamma helgen före löning tydligen. Men, en relativt ny bekantskap räddade situationen storstilat, och bidrog med ca 75% av festen, så till den milda grad att det nästan vart trångt(jag bor i en etta, three is a crowd...). Jag blandade vattenmelondrinkar som om jag aldrig gjort annat, och glädjen steg i takt med promillen... Gjorde mitt bästa för att håga upp min vän, som skulle köra hem dagen efter, och därmed satt och smuttade på ett glas coca cola. Trevligt trevligt alltså, men all good things comes to an end... Men ändå inte riktigt så illa! Efter ett litet avbrott i festandet för att transportera oss in till Karlskrona stad, så fortsatte det roliga. Vännen gav dock upp, med en 30-mils bilresa och direkt till en fotbollsmatch som ursäkt(klart godtagbar förvisso, men lite tråkigt trots allt...) Sedan plötsligt, så var klockan tre. Men min livliga helg ändade icke där...
Tidigare i veckan hade jag arrangerat för skjuts ut till Angöringen, övertalade bror Henrik att stappla upp mitt i natten för att utföra nämnda förflyttning av mig. Vadan detta då? Jo, då var det dax att kliva på en buss till bordershop i Puttgarden, Tyskland! Noggrann och vän av förberedelse, hade jag redan tidigare under dagen kört ut min bil dit, utrustad med filt och kudde. Så jag klev på och installerade mig på min plats och lutade huvudet mot kudden, och hade en helt ok bussresa. Vaknade till nån gång i Lund-trakten, sen fick man ju inte missa överfarten till Danmark. Var på toa på en klassisk rastplats utanför Köpenhamn, sen återföll jag i slummer till vi anlände Rödby. Dax att kolla läget på färjan en sväng.
Bordershoppen liknar en av de stora färjorna, lite mer fyrkantig bara. Den ligger alltså och flyter uppankrad till kaj, bara ett stenkast från de vanliga färjorna. På blott dryga 2½ timme förväntades vi klara av våra inköpsbehov. Ett flertal av mina medresenärer marscherade som ilskna mördarmyror mot kundvagnarna för att sedan ta sikte mot entren likt målsökande robotar. Med milslånga listor hängandes långt ner till knäna, gick de kring på våningsplan efter våningsplan och bockade av allteftersom kundvagnarna fylldes till bredden. väl på bottenplan var det dax att skaffa lite bottentyngd på vagnen i form av ett par flak öl.
Jag gick mest runt och tittade på måfå, letade efter fina etiketter på vinflaskor, och gjorde en liten marknadsundersökning på vodkaavdelningen för att hitta den som var absolut billigast per liter. fick med mig lite alkoläsk oxå, och nåt flak öl.
Efter endast ca 3 timmar i utlandet var det dax att åter traggla sig över Danmarks alla broar för att så småningom sikta fädernes ort. Lastade över mina inköp i bilen och klurade på vägen hem hur jag skulle frakta in det. Kom fram till att det var lämpligast att köra bilen till källaringången, och det gick så smidigt så.
Sov länge länge på måndagen... Sen inleddes en pluggvecka utan dess like, som når sin kulmen nu i dagarna. Tenta och två seminarium samt, hemtenta och ett paper...
Eftersom vi alla hade blivit en smula äldre, och av omvärlden förväntat oxå en aning vuxnare (nåja, jag har inte märkt nåt själv, men som sagt, folk påstår att det finns en korrelation däremellan...), så bestämde vi oss för att besöka en riktig restaurang och inget flottigt pizzahak. Personligen (surprise...) så är jag lite rädd för riktiga restauranger... Men med bästa vännen vid min sida och en kock utbildad hos herr Carl-Jan borde ju t.o.m. jag våga mig på ett dylikt företag.
Lite nervöst fnissig, som om jag hade fått i mig nån cider eller två innan(vilket jag inte hade), så äntrade jag restaurangen. Visade sig att i princip alla som var där skulle vidare till Gardell. Försökte bete mig lite städat och och inte som när jag beställer Happy Meal på macdonalds och kastar mig över leksaken. Men, så ska man ju bestämma sig, oj oj oj... Första stora beslutet; jag ska inte äta pizza. Riktade in mig på köttmenyn, men var det cantadoufylld oxfilé med cognacssås som lät godast, eller möjligen lammfilé? Fast Grillad, vitlöksmarinerad oxfilé med rödvinssås kunde ju oxå va rejält mumsigt...
Försökte deala lite med David att vi kunde beställa olika och dela 50/50 så kunde man smaka båda. Men väluppfostrad i restaurangbranschen tittade han lite oroligt på mig typ, "menar du allvar?" När han insåg att det iaf låg en knivsudd allvar i min förfrågan förklarade han att det är inte ett helt godtagbart beteende när man är på riktig restaurang. Nåväl, när jag åtminstone hade förhandlat mig till att få smaka på Davids cognacssås, så slog jag till på en bit ko och rödvinssås. Dryckesval ska vi bara inte tala om, hade fått ytterligare beslutsångest om servitören hade frågat huruvida vi ville ha citron eller ej i det beställda isvattnet.
Medan vi väntade på maten förde vi en livlig diskussion kring hur man skulle kunna stjäla vinet som var inlåst bakom ett galler. Försett med ett riktigt state of the art-hänglås, men jag hävdade att gångjärnen vid sidorna knappt satt fast i gipsväggen, så enklast vore att bräcka vid utsidorna med en liten kofot. Nåja, innan servitören hade hunnit kasta alltför många oroliga blickar över axeln åt vårt håll så anlände käket. Naturligtvis jättegott. Min sås var en smula syrlig, men tillsammans med den totalt genomonyttiga, gräddstinna potatisgratängen så gick det oxå. Förutom att ena hörnet av min köttbit allra helst hade fordrat en motorsåg för att ta sig igenom så var det i det stora hela en högst angenäm upplevelse. Fick t.o.m. en sparris av Cecilia.
Nåväl klarade mig igenom restaurangbesöket med bara ett fåtal mindre blamager, stärkt av upplevelsen kanske jag vågar mig på mig ytterligare ett besök framöver.
Så till kvällens happening; Jonas! Som gamla vana konserthusbesökare (har ju t.o.m. uppträtt på scenen...) hittade vi våra platser i ett huj. En något mer lågmäld föreställning än "livet", var denna "tillfällig gäst i ditt liv". Jonas Gardell får vara hur fjollig han vill, och dra hur många skämt om maken Mark, han är bara så bra ändå! Och på slutet blev det allsång, den genomvackra "aldrig ska jag sluta älska dig", nog en av världens finaste låttexter.
Efteråt övertalade jag med vännerna till the fox and anchor, men deras entusiasm var knappast sprudlande, och när det enda alternativet för sittplats var i knät på vad som såg ut att vara ölmagade MC-knuttar så tappade även jag lusten att socializa. Istället blev det ett pitstop på Preem för att införskaffa glass, och under ett obevakat ögonblick blev jag intalad att en rejäl chokladmuffins faktiskt har en GI-sänkande effekt på glass, så det slank visst oxå med.
Fortsatte aftonen i humorns tecken och visade little britains liveshow, som jag naturligtvis inte kunde motstå att köpa på dvd efter att ha sett den i London förra hösten.
Jonas Gardell, biljetter beställda redan i Augusti, så bara var det slut.... Men ack så kul vi hade haft ändå.
Och helgen hade bara börjat! Med Cecilia som förevändning hade jag vågat mig på att bjuda in till en liten förfest i min enkla boning. "Jo men, Cissi kommer ner denna helgen...så.. tänkte.... att om ni hade lust eller så... så kunde ni ju komma hit en sväng om ni ändå ska ut sen..." Såg lite segt ut att få hit nåt folk, inge festsugna själar att uppamma helgen före löning tydligen. Men, en relativt ny bekantskap räddade situationen storstilat, och bidrog med ca 75% av festen, så till den milda grad att det nästan vart trångt(jag bor i en etta, three is a crowd...). Jag blandade vattenmelondrinkar som om jag aldrig gjort annat, och glädjen steg i takt med promillen... Gjorde mitt bästa för att håga upp min vän, som skulle köra hem dagen efter, och därmed satt och smuttade på ett glas coca cola. Trevligt trevligt alltså, men all good things comes to an end... Men ändå inte riktigt så illa! Efter ett litet avbrott i festandet för att transportera oss in till Karlskrona stad, så fortsatte det roliga. Vännen gav dock upp, med en 30-mils bilresa och direkt till en fotbollsmatch som ursäkt(klart godtagbar förvisso, men lite tråkigt trots allt...) Sedan plötsligt, så var klockan tre. Men min livliga helg ändade icke där...
Tidigare i veckan hade jag arrangerat för skjuts ut till Angöringen, övertalade bror Henrik att stappla upp mitt i natten för att utföra nämnda förflyttning av mig. Vadan detta då? Jo, då var det dax att kliva på en buss till bordershop i Puttgarden, Tyskland! Noggrann och vän av förberedelse, hade jag redan tidigare under dagen kört ut min bil dit, utrustad med filt och kudde. Så jag klev på och installerade mig på min plats och lutade huvudet mot kudden, och hade en helt ok bussresa. Vaknade till nån gång i Lund-trakten, sen fick man ju inte missa överfarten till Danmark. Var på toa på en klassisk rastplats utanför Köpenhamn, sen återföll jag i slummer till vi anlände Rödby. Dax att kolla läget på färjan en sväng.
Bordershoppen liknar en av de stora färjorna, lite mer fyrkantig bara. Den ligger alltså och flyter uppankrad till kaj, bara ett stenkast från de vanliga färjorna. På blott dryga 2½ timme förväntades vi klara av våra inköpsbehov. Ett flertal av mina medresenärer marscherade som ilskna mördarmyror mot kundvagnarna för att sedan ta sikte mot entren likt målsökande robotar. Med milslånga listor hängandes långt ner till knäna, gick de kring på våningsplan efter våningsplan och bockade av allteftersom kundvagnarna fylldes till bredden. väl på bottenplan var det dax att skaffa lite bottentyngd på vagnen i form av ett par flak öl.
Jag gick mest runt och tittade på måfå, letade efter fina etiketter på vinflaskor, och gjorde en liten marknadsundersökning på vodkaavdelningen för att hitta den som var absolut billigast per liter. fick med mig lite alkoläsk oxå, och nåt flak öl.
Efter endast ca 3 timmar i utlandet var det dax att åter traggla sig över Danmarks alla broar för att så småningom sikta fädernes ort. Lastade över mina inköp i bilen och klurade på vägen hem hur jag skulle frakta in det. Kom fram till att det var lämpligast att köra bilen till källaringången, och det gick så smidigt så.
Sov länge länge på måndagen... Sen inleddes en pluggvecka utan dess like, som når sin kulmen nu i dagarna. Tenta och två seminarium samt, hemtenta och ett paper...
Stumble It!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar