"I don't fight the pain I just let it linger on"

Jobbigt när en dålig dag börjar redan kvällen innan. Har ju varit på gränsen till glad ett litet tag nu, och det funkade rätt så bra, visst skolan var som ett odrägligt småsyskon som propsar på att få följa med överallt, men annars, det mesta hade sin gilla gång. Men så brast isen igår, ungefär så kändes det, luften gick ur, meningen försvann. Jag skyndade till sängen för att drabbas av välsignad sömn som skulle ta mig från det vaknas bekymmer.
Morgonen var faktiskt ett uns bättre, jag tror jag har lärt mig lite hur jag ska hantera det, dessa svackor, isvakar. Att leta efter de röda skyltarna "Varning! Svag is!" är lönlöst, något förebyggande system är inte att tänka på. Däremot kom jag i mina funderingar in på frasen ur en Eric Gadd-låt, "Everytime I feel that I miss [you], I don't fight the pain, I just let it linger on" ([you] syftar här på mitt liv, det dära andra, som jag väntar på att ska komma/starta.)
Jag har testat taktiken till fullo idag, bara rida med vågen, inte gräva ner mig i funderingar och tvivel, och banne mig om det inte funkar! Har oxå tillåtit mig två vilopauser idag, nu känns det faktiskt helt ok, det kommer bättre dagar, det gör det. För att inte fullständigt hänge mig åt eländet så förmådde jag mig själv att städa lite bland alla digitalbilder, så nu befinner sig bland annat Jonas Gardell, Diggiloo, Skövde och Vanja 30 i en egen liten mapp vid namn 2007.
Fick post från swedbank idag, de tycker att jag ska skaffa ett Master Card med 10 000 i kredit, 18% effektiv ränta, hell yeah! OR NOT. Ok, jag må vara extra ängslig över sånt där med lån, ränta, skuld, men ändå, skicka ut erbjudande till en försmäktande(det är väl det de antar att jag är) student, är väl sisådär? Räcker väl med att CSN kommer att knacka på med jämna intervaller de närmaste 20-30 åren och få mig att ifrågasätta hur i hela fridens namn jag kunde va så dum och tro att det är smart och ett steg uppåt/framåt att låna sig igenom 2½år på högskola....
Skola, skola, skola, detta återkommande ämne, sjukt egentligen, eftersom jag ogillar den så till den milda grad, men kan ändå inte sluta skriva blogginlägg efter blogginlägg om det. Fast det kan väl va så att bloggen får ta skiten, funkar fint för mig, synd för de enstaka krakarna som irrar in på min URL bara... ;-P
Så varför inte avsluta med ännu ett studierelaterat ämne: Procrastination.
Ett jättefint ord från det engelska språket, amerikanska föreläsaren i marknadsföring erbjöd oss en snabb genomgång av "time management" och där uppenbarade det sig. Det handlar i korthet om att man skjuter saker framför sig, typ hemtentor, plugg, för den delen även mer triviala saker som städning och sånt oxå. Under föreläsningen tänkte jag, oh yeah, that's me, men inte mycket mer än så. Men på föranledning av just detta blogginlägget, som jag först hade tänkt döpa till procrastination, så googlade jag ordet för att kolla hur det stavas (inte lättaste ordet ju...), och snubblade över världens förklaring och utläggning om detta sinnestillstånd, och insåg just hur pass precis så det är!! Ruggigt korrekt analys av min inställning till pluggandet, tex:

"The procrastinator may even spend considerable time justifying his reasons, time that could be spent doing the work."

"A perfectionist may delay in starting a project because he feels overwhelmed by the sheer amount of energy it will take to criticize and nitpick something, and all the frustration it will generate in the process."

Jag vet hybrisvarning där, perfektionist, men typ så, känslan är densamma även om jag inte förtjänar att kallas perfektionist.
Så med tanke på att jag bara behöver utkämpa en termin till mot the procrastination, och lixom har fått ord för det, till och med nästan en liten diagnos över mitt mentala tillstånd på den fronten, så känns det en smula lättare, en aning bättre.
"Håll ut, håll ut, förr eller senare spricker en bubbla, håll ut några dagar till..." (L. Winnerbäck)