Ledans irrvägar*

Funderade lite igår kväll innan sömn-dax, på varför, alltså vad som ledde det ena till det andra, jag åkte till London förra hösten (2006). Och detta var vad jag kom fram till:
För det första, jag gillar humor överlag, hipp hipp, varan-tv, lorry, snacka om nyheter, parlamentet, äntligen fredag, hey baberiba(till en viss grad), mr Bean, Ronnie & Ronnie, kvarteret skatan osv sov.... samt Little Britain. Faktum är att jag såg bara nåt enstaka avsnitt när det sändes på svensk tv första gången, eftersom det var nån helt knasig tid, typ 20:30 eller nåt sånt. Men sommaren 2006 had jag lyckats övertala bästa vännen att vi skulle spendera ett par veckor av i Thailand. Under vårt shoppingrus (rus i samma betydelse som alkohol-rus eller drog-rus), de sista skälvande dagarna i Bangkok fick jag för mig att jag minsann skulle köpa little britain på dvd. Detta visade sig innebära 4 fullmatade skivor för varje säsong (1 & 2), alltså hade jag 8 dvd:er att plöja igenom när jag kom hem...
Eftersom, dessvärre(jag vet, var och en är sin egen lyckas smed, men ofta har inte järnet varit varmt nog för mig att smida, för att uttrycka det lite poetiskt...), jag spenderade och fortfarande spenderar ansenliga mängder tid för mig själv så inledde jag ett little britain-marathon väl hemma i fädernesland. Inget fusk naturligtvis, först alla tv-avsnitt, sedan extramaterial (och det finns massor på nästan alla skivorna), sedan alla avsnitt igen med kommentarer från Matt Lucas & David Walliams, som skapat härligheten.
Inte utan större överraskning så blev jag på nåt vis en aning hjärntvättad, och inte på ett dåligt sätt. Jag roade mig en lång period med mina nyfunna vänner Lou & Andy , Carol Beer, Maggie och Anne, för att nämna några.
Jag minns inte riktigt hur, men på nåt vis (har ett svagt minne av att det nämndes i extramaterialet...) så fick jag nys om att de körde en liveshow av little britain, och undersökte naturligtvis saken närmare. Kollade upp lite av varje, och rätt vad det var så hade jag flyg och biljetter till showen bokade, försökte oxå vara en vuxen resenär och boka boende, men de sa att jag skulle återkomma, man kunde tydligen inte boka 2½ månad i förväg. Mitt little britain-missbruk (om man nu ska använda ett sådant uttryck, jag tycker inte det var något negativt med det... he he...) fortlöpte ett tag till men efterhand så avtog det, men biljetterna var ju bokade, och klart att det skulle bli kul och åka. Men sista veckorna innan resan så hade min skalle rensats så pass att jag började fundera lite över rimligheten i att ge sig av från lilla Sverige till stora London för att se deras show, luktar fanatisk groupie lång väg... ha ha...
Hur som helst, till London åkte jag, från köpenhamn, letade upp mitt hostel på earl's court(inte det jag ringde och försökte boka, som sa att det inte skulle va några problem med boende om jag ringde ca 2 veckor innan... Det var fullt, men jag blev faktiskt lite förvånad över mig själv, som snabbt som attan fick för mig att fråga om de kände till nåt annat hostel de kunde rekommendera i stället, och fick ett nummer, där fanns plats för mig, vilken tur.. :-) ) och installerade mig i en sovsal tillsammans med två tjejer från australien som bott där några månader, ehh... rummet var ganska inbott om man ska uttrycka sig milt, men jag är inte fasligt kräsen.
Har varit i London innan, men var ju tvungen att se klassiker som Big Ben, The Serpentine, Camden market och Piccadilly. Försökte vara lite kulturell oxå och åkte till Tate modern, men bara för att åka rutsch-kana. :-D
Showen var naturligtvis allt man kunde önska och lite till, även om "misstag" var inrepade och skämten inte särskilt annorlunda mot tv-versionen, så var det klart en upplevelse att åka till London för att se dem.
Hann med att kolla in julskyltningen på Oxford Street oxå, sen var det slut på den helgen. Såna här knasiga grejor kan hända i mitt liv när ledan tar mig på irrvägar. Fast, klart det hade varit roligare att åka till London med nån istället för själv, men å andra sidan så hade nog inte London kommit in i sammanhanget om jag inte varit så ensam och sysslolös som jag var, så det är inte lätt att avgöra vilket som hade varit bäst.
Nästa gång jag ska till London ska det bannemig inte vara själv iaf, så mkt kan jag lova mig själv, och att jag ska till London fler gånger kan jag oxå lova, så gäller bara å hitta resesällskap då... ;-)

*Vet låter lite negativt, men så är det inte menat så klart, en londonresa kan väl aldrig vara negativ..? Nej, just det.