Kung Byxlös

Japp, det är jag det. Idag har jag vallat lilla mor runt stan för att få med mig ett moraliskt stöd i min byxjakt. Fick till och med, med en moster på köpet som godmodigt ställde upp med att leta storlekar och vettiga jeansmodeller. Men intet stod att finna.
:-(
Det var nära nästan två gånger, men ändå, ska man lägga ca 1000 kr på ett par brallor så ska det kännas mer än sisådär tycker jag nog.
Konstigt nog(eftersom jag inte hade några högre förhoppningar), modfälld lommade jag tillbax till Åhléns parkeringshus när alla upptänkliga(ja, och det är inte så fasligt många) jeansbutiker hade avverkats, framåt 15:00-tiden. Mamma har lovat att föja med en vända till Karlshamn i veckan, de påstår sig ha en av sveriges största JC-butiker, vi får väl se, vi får väl se...
Kanske jag åtminstone hittar en klänning eller så, de har faktiskt en del trevliga butiker i Karlshamn, jeans-drömmen verkar som den får förbli det ytterligare ett tag framöver.

Hela dagen har dock inte ägnats åt fåfängt flängande i byxaffärer, har faktiskt oxå färdigställt inte mindre än tre jobbansökningar. Börjar känna mig mer och mer bekväm med att slänga in alla CV-klyschor i breven. :-D
noggrann, ordningssam, lätt för att lära, serviceinriktad, god datorvana....blaha, blaha, osv. osv. etc. etc.
Allra helst skulle jag vilja skriva "Men för bövelen ge mig jobbet! Jag är extremt datorvan (har en lätt släng av blogg-missbruk t.ex.), behärskar engelska språket som en lek (läs alla mina tramsiga engelska punch-words[oj där kom visst ett...] i min blogg, t.ex.). Är sjuuuuukt trött på att plugga(inkl att leva på CSN...), så jag är extremt sugen på att få jobba med nästan vad som helst, ge mig lite uppgifter och en dator så ska jag arbeta så tangenterna yr!"
Kan det funka tro...?