När alla vännerna* gått hem....

...och festen är slut för längesen. Och man ligger ensam i sin säng, när alla vännerna gått hem. [...] Då börjar man tveka att ta nya tag, ensam i världen, här är jag. Är jag stark eller svag? Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll... (-Gyllene Tider)

Ensam, ensam, ensam.... Suck.
Dax för ett ångestvältrar-Lars-Winnerbäckskt-blogginlägg.

Jag missade alldeles uppenbart något när jag snörade på mig gympadojjor och till synes alla andra skaffade skridskor, inte visste jag att livet var en isbana! Varför sa ingen något till mig?(Hur kunde alla andra veta?)
Hur lätt är det att hålla jämna steg med alla andra, när man klamrar sig fast vid sargen och kämpar bara för att stå upprätt ibland? Och livet har ju redan börjat, så det går ju inte springa ut mitt i matchen och byta skor, jag har testat med time-out, men de andra fortsatte spela, så jag halkade bara efter ännu mer...
Har väl släppt sargen under ganska långa perioder på sistone, men AJ! vad ont det gör när man ramlar... Har till och med rest på mig och borstat av mig och fortsatt med samma beslutsamhet, men ibland(igår kväll...) kravlar man sig bara tillbax till sargen och lutar ryggen emot, och låter isen kyla ner smärtan genom hela kroppen...

Det var mycket Magnus Carlsson igår(Weeping Willows, INTE Barbados/Alcazar), på gränsen till "..gråter i din kudde, ber om sömn inatt.."
Så jag satte helt enkelt på skivan, vältrade mig igenom alla hans underbara låtar och somnade sedan gott, och idag känns det bättre. Bjuder på några pärlor från skivan "Ett kungarike för en kram":

Nollgradigt
"Om jag nödlandar på ditt varma bröst,
kan du ge mig genuin och äkta tröst?
Min diagnos, stelfrusen kropp.

Mitt liv känns nollgradigt,
min puls är ostadig,
mitt liv känns nollgradigt.
Det kommer kall luft ur min mun.

Jag behöver dina nervdroppar nu.
Massera upp min kroppstemperatur.
En transition, en ny vision.

Mitt liv känns nollgradigt,
min puls är ostadig,
mitt liv känns nollgradigt.
Det kommer kall luft ur min mun.

Kan du ge mig konstgjord andning, kan du det?
Kan du ge mig av din kärlek, vill du det?
En injektion, en invasion.

Mitt liv känns nollgradigt,
min puls är ostadig,
mitt liv känns nollgradigt.
Det kommer kall luft ur min mun.

Det kommer kall luft ur min mun.

Mitt liv känns nollgradigt,
min puls är ostadig,
mitt liv känns nollgradigt.
Det kommer kall luft ur min mun."

Håll om mig
"Det finns dom som alltid ger.
Och dom som bara tar.
Om man sitter tyst i hörnet,
får man sällan några svar.

Alla är kött, ben och blod.
Vi närmar oss varann
med hjälp av stenåldersord.
Och inuti oss skriker något;
kom, kom och håll om mig,
älska mig med fel och brister.

Det vackra folket är så fula.
När ytan sitter inuti.
Och dom kan pumpa sina muskler
fulla med pornografi.

Alla är kött, ben och blod.
Vi närmar oss varann
med hjälp av stenåldersord.
Och inuti oss skriker något;
kom, kom och håll om mig.
Det finns ingen annan som mig.
Allt jag äger finns inom mig.

Kom, kom och håll om mig.
Vi blev födda för att leva,
inte bara överleva.

Det jag verkligen behöver,
finns i varje människas bröst.

Kom, kom och håll om mig.
Vi blev födda för att leva,
inte bara överleva.

Kom, kom och håll om mig.
Vi blev födda för att leva,
inte bara konsumera.

Kom och håll om mig."

PS "..gråter i din kudde.."-låtens refräng går: "Men någon letar efter dig. Och någon längtar efter dig. Nånstans sitter någon och väntar. Nånstans sitter någon och vill ha dig. Nånstans sitter någon och väntar. Nånstans sitter någon och längtar." Såå... Jag antar att hoppet fortfarande finns kvar, right? ;-) DS

*Väljer att citera Gessle direkt, fast det kanske inte precis är plural I(mitt)RL.