Onsdag vid datorn

Ja, jag är den första att erkänna att det tog en stund innan jag väl hamnade här (ehh... jaa.. hamnade här av rätt anledning alltså, förmiddagens msn-konversation gagnade inte min uppsats direkt. Fast! Ändå! Fick helt klart upp livsandarna av en stunds utbyte via nätet, så egentligen, så var det inte så fel trots allt...)
Efter dubbelavsnitt av Hem till gården, så började jag komma igång så sakteliga. Sedan dess och fram till alldeles snart har jag varit mer eller mindre konstant placerad på min spejsiga kontorsstol. Har kramat ur allt vad resultat heter ur mina svar på min internet-intervju, har en molande aning om att det är lite för magert för en C-uppsats... Men! Skickade in ett av svaren till läraren och sa att ungefär så här ser det ut, räcker det med 10 respondenter? Hörde inga protester, så förutom lite snyggt formulerade undanflykter i formen av att jag använder en tämligen outforskad metod, och trots allt finner att jag kommit fram till ett fullgott resultat väl förankrat i både frågeställning och teoretisk referensram, kommer jag hänvisa till att jag faktiskt på förhand gav en bild av min situation, och att protester borde rests vid det tillfället om misstanke fattades om alltför mager empiri...
Nu kan kanske jag fått någon att tro att jag flitigt har pluggat all denna tid framför skärmen, men nej då, inte bygga illusioner av ett godare och mer välartat jag... Pluggandet har varit lika utspätt som en billig drink. Ömsom petande i uppsatsen, ömsom (blogg)surfande och ömsom msn-snackande. Jag måste lixom upp till ytan för att hämta luft emellanåt, när jag suttit alltför många minuter i sträck med nosen bland intervjusvar och bollandet med akademiska nonsens-formuleringar. Jo, och så har jag ätit mellan varven med förstås, att använda den lilla hjärnan kostar på.
Imorgon är sista pluggdagen, uppsatsen ska vara inne kl 08:00 på fredag. Jag har dock flaggat för att min uppsats kommer landa framåt kvart i 10, eftersom bibblan inte öppnar förrän halv 10 och det är just där jag tänkt att skriva ut mitt lilla alster.
Till sist vill jag bara påpeka; det är så här det är, så här det ska va. Att råplugga de sista dagarna före deadline is the thing lixom. Såklart det påverkar resultatet! Visst skulle det kunna bli bättre! Men ändå inte, för min hjärna är helt låst när den känner på sig att det finns utrymme innan det är dax att nyttja de sista dagarna till panik-plugg. Som jag har tjatat om tidigare, det är procrastination, tjat tjat tjat, men jag är fascinerad över att det finns en "diagnos" att ta till, så jag tjafsar om den närhelst det finns passande tillfälle.. :-D
I helgen blir det tapas-kväll med vännen, ska avhandla Prag en smula, fundera på om vi ska ha lite lösa planer, eller mest gå runt som en kackerlacka i en skokartong och vara allmänt förvirrade. Vår specialitet iofs, men det kunde ju va nåt att strukturera upp det lite, om man nu ändå gett sig av tvärs över Europa bara så där. På listan är ännu så länge uppfört: öl-provning på bryggeri, shopping. Åh, vi är såååå kulturella... :-D
Nåja, alla snygga byggnader och sånt där får man ju per automatik så fort man sticker nosen i vädret, så det ska väl klaras av det med.
Klockan är snart halv 12, en ovana jag lagt mig till med de senaste veckorna, att dyka i säng en bra bit efter 23... Men det är klart att man inte får för sig saker utan en god anledning. Inte den här iaf. :-)
Natti på er!
Ska utförligt beskriva tapas-kvällens kulinariska äventyr, lovar! Hi hi. (Det har varit ytterligare en förströelse under andningspauserna, att komma på vad vi ska stoppa i oss på lördag, ett litet problem är att antalet rätter har kommit att omfatta en sådan mängd att det troligast skulle krävas ett mindre nyårsparty för att allt ska gå åt, så nu måste jag jobba bakåt och utesluta grejor... he he...)