Pulling myself up by a rope...

...I better my view. The only thing in sight is what I must do. As I turned I could see myself falling. Which in turn gave me strength for the climb. (-No Doubt)

Jaa... Kanske lite pretantiös inledning på det hära inlägget... he he... Började redan i höstas att planera inför den fortsatta "klättringen", ska ju ge mig ut i arbetslivet, för första gången "på riktigt". Vilket innebär att man måste författa CV och lära sig att sälja sig själv som en god, produktiv, ansvarsfull, ambitiös, noggrann [fyll i själv med vidare klyschor, :-P] blivande anställd. Fastän min tilltro till AF sedan tidigare inte är så särskilt hög, och i synnerhet inte efter mitt senaste encounter(....), så känns det ändå som att det är där nånstans man måste börja, när man är helt grön. Allt till trots så har jag nåt märkligt förtroende för offentliga inrättningar.. hi hi...
Och idag hade jag ett inbokat möte, alltså på riktigt, jag fick det till och med via snail-mail, på papper, att jag skulle infinna mig idag kl 13:00. Och klockan ca 13:45, stapplar jag, i det närmaste, ut ifrån AF fylld av förundran. Handläggaren hade en hel del intressant att säga, och vi kom överens om hur jag på bästa sätt skulle göra för att försöka få tag på ett sommarjobb, som INTE var inom äldreomsorgen (jag har sagt det förut, men kan påpeka det igen, jättetrevligt jobb, men inget jag vill fortsätta med).
Hade mest frågor om mitt CV, hur gör man, hur ska det se ut, vad ska man ta upp? etc etc etc. Då bar det sig inte bättre än att jag råkade befinna mig på AF exakt samma veckodag, och tidpunkt på dagen, som de hade "CV-hjälp drop in", typ så, nåt sånt hette det. Så jag pratade med två andra handläggare som hade många bra synpunkter på mitt CV, och var väldigt begeistrade över att jag gjort en hemsida och lagt ut mitt CV på internet. De bästa synpunkterna var så klart "det här ser bra ut", "väl formulerat, inga negativa ord"... he he.. ;-P

För att ytterligare öka på min glädje så fick jag reda på att det finns en del perks med att närma sig 30, nämligen att man inte är "ungdomsarbetslös" längre, så man kan inte tvingas med i sinnesförslöande "arbetsmarknadsåtgärder". Så, läget är som lyder inför "the real life" (ja jag ska presentera det i en kort punktlista, eftersom jag vet att alla, ALLA vill veta....)

• sommaren; söker jobb, länkar till mitt CV. Om det går åt hel... jag menar; dåligt, så kvarstår alltid WCS: vården... Så jag hamnar inte på en parkbänk i Hoglands park iaf...
• fortsätter jobberbjudanden att vägra dyka upp trots mitt välformulerade CV, så har jag tydligen rätt att få praktikplats, inga knasiga "du måste ha varit arbetslös i minst 6 månader, inte fyllt, 25, men vara över 20, och helst inte tala flytande estniska..."-krav, eftersom jag är över 25, woohoo!!

Oj, vilket genomego-inlägg.... he he... typ helt irrelevant, inte ens lite småkul, men som så många andra bloggare skriver, det är min blogg, I do as I please... ;-P
Skulle allt gå helt bortitok får man väl börja fundera över nåt sånt här: