Mr Murphy

Om jag slipper utsättas för jävligheter ett tag framöver så kan jag överväga att omvärdera min inställning till dagen som, tack och lov, börjar närma sig sitt slut. Känsliga personer varnas för att följande utläggning kommer karakteriseras av gnäll och en allmän känsla av ”varför drabbas just jag?!”.

För att verkligen börja från början bör det i sammanhanget nämnas att den lilla mannen lyckades returnera nyligen intagna måltid över stora delar av min nyss-påtagna klädsel. Hur in i sista minuten man än väntar med att ta på sig ”gå-bort”-kläderna, så finns det alltid utrymme för ett litet missöde strax innan avfärd. Stackar'n kan förstås under inga omständigheter ställas till svars, men som sagt, det bör i sammanhanget nämnas..

Nåväl kör in mot den stora staden, med en, otroligt nog, lyckad mellanlandning på loppis i Rödeby, en hel kasse fynd stuvades in i bilen. Första målet i staden är pingstkyrkans second hand-butik på Bergåsa som envisas med att ha öppet endast måndag, en yttepyttig timme på tisdagen, samt lördag. Googlar öppettiderna på vägen in, 09:30-13:30, fyra ynkliga timmar!! Klockan var 13:28 så det var ju bara att glömma. Åker istället till den mindre attraktiva loppisen på Kungsmarken, och, visar det sig senare, spenderar alldeles för mycket tid där i ett desperat försök att krysta fram något fynd. Där finns inget att hämta, och efter ytterligare en öppettider-googling för Röda Korset på Pantarholmen kör vi i ilfart för att hinna sätta foten innanför dörren innan de slår igen kl 14:00. Ej heller där stod det att finna något av värde.

Färden går vidare in till centrum, som verkar helt avpärrat av okänd anledning. Irrar runt på torget, kryssandes mellan röda avspärrningsstolpar för att till sist hitta en parkering. Stövlar med bestämda steg mot stadens enda tygaffär. Som stängde kl 14:00.. Jeansbutiken på hörnet kunde minsann ha öppet till 15:00, men inte tygaffären inte. Simsalabim hade också öppet till 15:00, vilket förhindrade en bärsärkagång nerför gågatans hånfulla, igenbommade skyltfönster.

Vi lämnar centrum för att fortsätta denna sisyfosresa av aldrig sinande ärenden som skall uträttas. Får tag på dekorplast på Leksakshuset, billigt dessutom, milt ångestdämpande, bra. Har en tid att passa för att hämta upp en grej jag köpt på annons, den tiden har under dagens lopp fallit lite i glömska, åker därför och fyller på med lite energi. Halvfärdiga pommes, funderar på att klaga, men då måste vi vänta ännu längre på ny mat så vi kör den svenska stilen, äter och ser glada ut.

Efter att livsandarna återvänt en smula, kryper minnet fram gällande tiden som skall passas, och samtidigt konstateras att vi förstås inte har några kontanter. Panikhandlar torrfoder till katterna på ÖoB och tar ut pengar i kassan. Skickar ett ”vi är där om 5-min”-sms, fastän vi inte har någon aning om var det ligger. Men vi har ju GPS, så det ska inte vara några bekymmer..Eller?

Jo då, bara för att på pin kiv fylla min arma kropp med skadliga stresshormoner, så vägrar GPS-appen hitta någon GPS-signal. Kör i blindo, och är just på väg att ringa, när appen äntligen får kontakt. Knackar på lite milt stressad, ca 10 min innan familjen, enligt tidigare lämnad information, ska åka hemifrån. Trycker pengarna i näven på kvinnan och nästan rycker det nyss köpta ur den andra näven.

Ni som vid det här laget har drabbats av någon slags sympati-stress/ångest genom mina levande beskrivningar av dagens händelseförlopp, vill jag bara säga, det tar inte slut här.

Det bestäms att jag skall lämnas på Maxi, medan grabbarna åker till Biltema (hej cementerade könsroller..). Då hade jag tänkt ta mig an lite välförtjänt rea-shopping på Lindex och Kappahl, för visst har de väl öppet till 17:00 på lördagar? Inte? Nej.

Modfälld lommar jag mot Maxis kundservice för att kunna få tag på en femma eller tia genom att köpa något. När jag ber om att få ett mynt i växel frågar kassörskan, behöver du det till vagnen? Då kan du få ett sånt här plastmynt. Hade alltså inte behövt köpa nåt, MEN, av någon underlig anledning hade jag valt att köpa 2 lotter, som ännu ej är skrapade, det får blir grädden på moset ikväll, för det kan knappast vara annat än nitlotter. Jo just det, när jag betalade lotterna så stod det ”medges ej” i kortterminalen. What??! Det finns ingen möjlighet att det kan stämma! Sen kom jag på att jag nog råkat ta upp mitt gamla, utgångna VISA-kort, som förstås borde varit ituklippt för längesen.

Nu börjar det mattas av, universum har väl inte hur mycket olycka som helst att överösa en person på en dag. Den gula löken på Maxi var förstås rutten, men det är den allt som oftast, man får vara glad om man hittar 3-4 stycken efter att ha klämt igenom några dussin.

Sen vi kom hem har jag inte fått något piano i huvudet eller ens satt i halsen. Däremot är internet så plågsamt slött att jag just i detta nu, kl 22:00, lördag kväll, skriver detta inlägg offline i OpenOffice. Internet är så obeskrivligt långsamt så det hade gått fortare att ringa upp någon med normalt internet och diktera mina öden och äventyr idag. Jag skojar inte när jag säger att det går långsammare än på den tiden då man hade modem som ringde upp internet. Imorgon är det jag som ringer Telenor i egenskap av gnällig konsument, en roll jag spelar fantastiskt bra, om jag får säga det själv. Alternativt ringer jag nåt bolag som kan gräva ner fiber hit ut i skogen, det hela beror på hur det går med skraplotterna.

Jag hoppas innerligt att jag med detta har fått sprida lite skadeglädje på temat ”det finns någon som har det värre”. Varsågod!

Online: Jo då, efter en tortyrliknande väntan på att blogger skulle ladda "skriv inlägg"-sidan så gick det plötsligt! Kopierar in texten och blogger deklamerar genast: " Ett fel uppstod när du försökte spara eller publicera ditt inlägg. Försök igen." Om detta publiceras ikväll, lördag, är det ett mindre mirakel, då ska jag rusa ut till skraplotterna per omgående.