Blogga smart

Det är på tiden att jag tar tag i utklurandet av hur man bloggar från sin smarta telefon. Det är sannolikt inte ens klurigt, men man ska göra det bara..
Projekten har en förmåga att ta längre och längre tid. Fick hem min nya dator i början av april, den är fortfarande bara uppackad och jag har gjort ett halvlamt försök att installera virusskydd, men uppkopplingen var för dålig, så jag la ner det igen..
Det finns massa uträkningar på hur lång tid av livet vi använder till att sova, se på tv, äta frukost etc etc, jag vill inte veta hur lång tid jag kommer ha slösat på att surfa från en dålig uppkoppling. Dagens I-landsproblem, jag säger då det.

Idag regnar det, det är tur det, då får jag lite gjort inomhus. Senaste tiden, och i synnerhet över förra veckans ledighet, har vi bokstavligen slagit läger utomhus. Köpte ett käckt lektält till lilla mannen. Dock pinsamt tunn kvalite, så var tvungen att hänga ett påslakan på för att ge bra skugga, men stommen är ju bra iaf. Självklart var själva tältet oerhört mycket intressantare än de drivor av leksaker som låg framför fötterna..  Intresset för saker som vore bäst att inte hysa något intresse för, är enormt. Emellanåt står lilla mannen på alla fyra, redo att börja krypa. Han får glatt öva själv, han behöver inte lära sig det med någon brådska. Att försöka barnsäkra varenda pinal i det här huset ter sig omöjligt, funderar därför om man kan barnsäkra själva barnet, någon typ av tvångströja? Löplina, ca 80 cm lång?
Vi skaffade en sexkantig lekhage, den monterade jag upp en gång för att snabbt inse att den var bara aningens lite för stor. Den omöjliggjorde genomfart genom vardagsrummet, vilket lätt anses som ett smärre problem. Men jag har goda förhoppningar om att få nytta av den utomhus i sommar iaf. Om det blir någon sommar.. Vem minns inte 2012, läskande solsken och värme på vårkanten, sen misär resten av sommaren.. Nu ska jag inte klaga alltför högljutt, värmeböljor och olidlig hetta hade nog rimmat illa med mitt dåvarande tillstånd, men en liten vecka kanske? För alla andras skull?
Med 2012 i åminnelse har vi alltså stuckit ut näsan så fort tuppen har galt om morgonen, och återvänt in när solen börjar försvinna bakom trädtopparna. Den nyinköpta grillen ser redan ut som en relik från tidigt nittiotal, om man ska döma efter rostangreppet den har drabbats av. "Rostfri", pyttsan.. Det är väl helt nomalt slitage att grilla 10-12 ggr på en fjortondagarsperiod?
Under senaste tidens solsken har trädgården utanför fullkomligt exploderat, jag funderade helt allvarligt i ca ½ sekund om jag legat i koma i en vecka när jag kom ut och såg hur mkt pionen vuxit bara sen dagen innan, otroligt faktiskt. Regnet idag plus utlovat solsken och värme senare i veckan kommer resultera i en djungel, bör nog be mannen köpa hem en machete idag, så vi kan ta oss ut sen..
Nu ska jag ge mig på att försöka sy en sommardress till barnet! Jag fick till en fullständigt godtagbar solhatt igår, så jag tror på mig själv (mest för att ingen annan borde göra det, inkl jag själv..)
Vad gäller traumat över hemsydda kläder säger jag, den dagen, den sorgen och den terapifakturan.

Jo tack

det rullar på. Sedan påsk har jag varit ensamstående, dvs min man åker iväg varje dag och kommer sedan hem framåt eftermiddagen. De som påstår att det är långtråkigt att vara föräldraledig har jag än så länge ingen förståelse för. Herregud, jag hinner ju inte ens blogga! Det kan till viss del ha att göra med att vi har varit två hemma fram till nu, då hinner man både det ena och det andra. Men när man är ensam ansvarig för att ett styck barn ska vara nöjd vad gäller stimulans, blöja och matintag och samtidigt försöka pyssla med ditten och datten, då är det minsann inte mycket tid kvar. :-D
Till på köpet har den lilla mannnen bestämt sig för att det är sommartid, dvs så länge det är ljust ute ska man vara uppe! Lycka är när han somnar sisådär halv nio, värre blir det när han inte ens vill sova när vi ska vika in hovarna kring 10-11.. BVC-sköterskan säger att hans sömnbehov snart kommer öka igen, jag tror det när jag ser det..
Just nu är det många projekt, vårkänslor antar jag. Tyg har beställts och kommit, det ska bli bland annat en dyna till den "nya" vagnen som vi hämtade i Sölvesborg för några veckor sedan. Vagnen har spraymålats svart och suffletten har oxå färgats svart, från solblekt. Den ska även pimpas med lite nytt tyg på titthålsflärpen samt på bågen som sitter över midjan/benen. Har oxå en ambition att sy shorts och lite annat till den lilla mannen. Funderar dock på om någon psykolog i framtiden kommer härleda eventuella problem till att kraken var tvungen att gå klädd i hemgjorda utspökningar som liten, så är lite ambivalent än så länge..
Sen såg jag en cool grej i en film och tänkte, en sån ska jag göra! Så nu håller jag på att virka ihop virkade dukar till en stor filtliknande sak, den kommer sääääkert bli lika cool som i filmen, ehhrrmm...
Så var det den där broderade tavlan som jag började på för x antal år sedan och lovade att ha klar till den stora mannens 30-årsdag, jag har börjat förhandla kring det och har frågat hur det låter om vi sätter  deadline till 30åriga bröllopsdagen istället..?
Men allt detta är för tillfället satt på vänt inför helgens stora begivenhet, Ullared. Ja det är lite sinnessjukt att vara glad som ett barn på julafton, men det är kul! Prova får du se. Att hitta kläder till sig själv ska man ju inte räkna med, men till ett barn, möjligheterna är oändliga, i synnerhet som man kan planera framåt och köpa i flera storlekar osv osv. NU var jag iofs ganska besviken på barnavd när vi var där sist i september, men då kollade vi på den spädaste av spädbarnsavdelning, nu finns större möjligheter för att hitta diverse fynd.

Då vaknade lilla mannen från en exceptionellt lång förmiddagslur, dax att publicera!
(hinner inte rättstavningsläsa, ber om överseende...)

Mycket brådskande

Det var ämnet på det mail som jag förärades tidigare idag, enligt nedan:

 

Hej

Jag hoppas att detta når dig i tid, jag gjorde en resa till Birmingham, Storbritannien och min handväska blev stulen med mitt internationella pass och mina kreditkort inuti. Ambassaden är villiga att hjälpa mig att ta ett flyg utan mitt pass, jag behöver bara betala för biljetten och hotellräkningarna. Till min förfäran kan jag inte få tillgång till mina fonder utan mitt kreditkort och kontakt med min bank, men de behöver mer tid för att kunna ge mig ett nytt kort. I den här olyckliga situationen tänkte jag fråga om ett avlöningsdagslån som jag kan betala tillbaka så fort som du kommer tillbaka. Jag behöver verkligen vara med på nästa flyg. Jag kan skicka detaljerna för hur fonderna kan skickas till mig.

Jag ser fram emot ditt svar.

 

Med vänlig hälsning
Fredrik Hansson

Furutorps trädgård & landskap
Tåstarpsvägen 330
266 92 Munka-Ljungby
0733-97 21 65
www.furutotpslandskap.se

Stackars Fredrik, har blivit av med sin handväska, så han behöver ett avlöningsdagslån, wtf är det??!

"Till min förfäran", I den här olyckliga situationen", ja ni hör ju, Fredrik är desperat!! Så han mailar random person, mig, och ber om hjälp. ett avlöningsdagslån. Makes sense.

Fredrik borde veta bättre, man ska inte förvara värdesaker i handväskan, de ska man ha i en liten väska på magen! Han måste väl ha rest förut, eller åtminstone sett instruktionsfilmer om det, vad var det dom hette nu igen, jo just det Sällskapsresan.

Man har ju hört hur tjyvaktigt folk det bor i Storbritannien, det gäller att hålla hårt i sina grejor..

Nåväl, vi får VERKLIGEN hoppas att Fredde mailade lite fler random personer, för jag, jag skulle åka och fika med mammorna, så jag kunde tyvärr inte hjälpa honom ur "den här olyckliga situationen"..

För övrigt anser jag att tjälen kan ta och lossa nu en gång för alla. Vår bil ser ut som något som kört genom Amazonas efter ett skyfall. Och för den som alltid haft en kittlande tanke på hur det skulle kännas att köra bil i en muffinssmet säger jag, välkommen på en tur hem till oss! Slår nästan känslan av att åka tekopparna på Liseberg, man far hit och dit och vet aldrig riktigt hur det ska sluta innan man kommit hem. Så trodde man att det skulle bli lite bättre när isen försvunnit, inte då.

Imorgon ska jag samla mod till att ge mig på att färga en solblekt sufflett, har även en ambition att byta ut en del av tyget. Det kan gå hur som helst, alltså verkligen hur som helst.. Stackars barn.

Stay tuned!

Mr Murphy

Om jag slipper utsättas för jävligheter ett tag framöver så kan jag överväga att omvärdera min inställning till dagen som, tack och lov, börjar närma sig sitt slut. Känsliga personer varnas för att följande utläggning kommer karakteriseras av gnäll och en allmän känsla av ”varför drabbas just jag?!”.

För att verkligen börja från början bör det i sammanhanget nämnas att den lilla mannen lyckades returnera nyligen intagna måltid över stora delar av min nyss-påtagna klädsel. Hur in i sista minuten man än väntar med att ta på sig ”gå-bort”-kläderna, så finns det alltid utrymme för ett litet missöde strax innan avfärd. Stackar'n kan förstås under inga omständigheter ställas till svars, men som sagt, det bör i sammanhanget nämnas..

Nåväl kör in mot den stora staden, med en, otroligt nog, lyckad mellanlandning på loppis i Rödeby, en hel kasse fynd stuvades in i bilen. Första målet i staden är pingstkyrkans second hand-butik på Bergåsa som envisas med att ha öppet endast måndag, en yttepyttig timme på tisdagen, samt lördag. Googlar öppettiderna på vägen in, 09:30-13:30, fyra ynkliga timmar!! Klockan var 13:28 så det var ju bara att glömma. Åker istället till den mindre attraktiva loppisen på Kungsmarken, och, visar det sig senare, spenderar alldeles för mycket tid där i ett desperat försök att krysta fram något fynd. Där finns inget att hämta, och efter ytterligare en öppettider-googling för Röda Korset på Pantarholmen kör vi i ilfart för att hinna sätta foten innanför dörren innan de slår igen kl 14:00. Ej heller där stod det att finna något av värde.

Färden går vidare in till centrum, som verkar helt avpärrat av okänd anledning. Irrar runt på torget, kryssandes mellan röda avspärrningsstolpar för att till sist hitta en parkering. Stövlar med bestämda steg mot stadens enda tygaffär. Som stängde kl 14:00.. Jeansbutiken på hörnet kunde minsann ha öppet till 15:00, men inte tygaffären inte. Simsalabim hade också öppet till 15:00, vilket förhindrade en bärsärkagång nerför gågatans hånfulla, igenbommade skyltfönster.

Vi lämnar centrum för att fortsätta denna sisyfosresa av aldrig sinande ärenden som skall uträttas. Får tag på dekorplast på Leksakshuset, billigt dessutom, milt ångestdämpande, bra. Har en tid att passa för att hämta upp en grej jag köpt på annons, den tiden har under dagens lopp fallit lite i glömska, åker därför och fyller på med lite energi. Halvfärdiga pommes, funderar på att klaga, men då måste vi vänta ännu längre på ny mat så vi kör den svenska stilen, äter och ser glada ut.

Efter att livsandarna återvänt en smula, kryper minnet fram gällande tiden som skall passas, och samtidigt konstateras att vi förstås inte har några kontanter. Panikhandlar torrfoder till katterna på ÖoB och tar ut pengar i kassan. Skickar ett ”vi är där om 5-min”-sms, fastän vi inte har någon aning om var det ligger. Men vi har ju GPS, så det ska inte vara några bekymmer..Eller?

Jo då, bara för att på pin kiv fylla min arma kropp med skadliga stresshormoner, så vägrar GPS-appen hitta någon GPS-signal. Kör i blindo, och är just på väg att ringa, när appen äntligen får kontakt. Knackar på lite milt stressad, ca 10 min innan familjen, enligt tidigare lämnad information, ska åka hemifrån. Trycker pengarna i näven på kvinnan och nästan rycker det nyss köpta ur den andra näven.

Ni som vid det här laget har drabbats av någon slags sympati-stress/ångest genom mina levande beskrivningar av dagens händelseförlopp, vill jag bara säga, det tar inte slut här.

Det bestäms att jag skall lämnas på Maxi, medan grabbarna åker till Biltema (hej cementerade könsroller..). Då hade jag tänkt ta mig an lite välförtjänt rea-shopping på Lindex och Kappahl, för visst har de väl öppet till 17:00 på lördagar? Inte? Nej.

Modfälld lommar jag mot Maxis kundservice för att kunna få tag på en femma eller tia genom att köpa något. När jag ber om att få ett mynt i växel frågar kassörskan, behöver du det till vagnen? Då kan du få ett sånt här plastmynt. Hade alltså inte behövt köpa nåt, MEN, av någon underlig anledning hade jag valt att köpa 2 lotter, som ännu ej är skrapade, det får blir grädden på moset ikväll, för det kan knappast vara annat än nitlotter. Jo just det, när jag betalade lotterna så stod det ”medges ej” i kortterminalen. What??! Det finns ingen möjlighet att det kan stämma! Sen kom jag på att jag nog råkat ta upp mitt gamla, utgångna VISA-kort, som förstås borde varit ituklippt för längesen.

Nu börjar det mattas av, universum har väl inte hur mycket olycka som helst att överösa en person på en dag. Den gula löken på Maxi var förstås rutten, men det är den allt som oftast, man får vara glad om man hittar 3-4 stycken efter att ha klämt igenom några dussin.

Sen vi kom hem har jag inte fått något piano i huvudet eller ens satt i halsen. Däremot är internet så plågsamt slött att jag just i detta nu, kl 22:00, lördag kväll, skriver detta inlägg offline i OpenOffice. Internet är så obeskrivligt långsamt så det hade gått fortare att ringa upp någon med normalt internet och diktera mina öden och äventyr idag. Jag skojar inte när jag säger att det går långsammare än på den tiden då man hade modem som ringde upp internet. Imorgon är det jag som ringer Telenor i egenskap av gnällig konsument, en roll jag spelar fantastiskt bra, om jag får säga det själv. Alternativt ringer jag nåt bolag som kan gräva ner fiber hit ut i skogen, det hela beror på hur det går med skraplotterna.

Jag hoppas innerligt att jag med detta har fått sprida lite skadeglädje på temat ”det finns någon som har det värre”. Varsågod!

Online: Jo då, efter en tortyrliknande väntan på att blogger skulle ladda "skriv inlägg"-sidan så gick det plötsligt! Kopierar in texten och blogger deklamerar genast: " Ett fel uppstod när du försökte spara eller publicera ditt inlägg. Försök igen." Om detta publiceras ikväll, lördag, är det ett mindre mirakel, då ska jag rusa ut till skraplotterna per omgående.

Kan Jesus, kan jag

Jo så att jag tänkte att bloggen skulle få komma till heders igen. En ganska högtflygande ambition kan tyckas, med tanke på att det varit ca en uppdatering per år på sistone. Jag vet inte om det är den ihärdiga vintern eller hur det kommer sig, men jag har återigen fastnat i en lunk som innebär att det inte händer alltför mycket i tillvaron. Lösningen? Basunera ut att jag ska återuppliva bloggen! Tänkte för en mycket kort stund vad påsken egentligen handlar om och började fundera på om det inte var i den vevan som Jesus gick och dog och sen levde upp igen. Sagt och gjort, på annandagen skola bloggen återigen komma till heders.
Enligt någon fullständigt förvirrad liknelse med hönan-och-ägget-frågeställningen så tänker jag att om jag ska blogga, så måste jag hitta på något att blogga om. Visst finns det bloggar som handlar enbart om blöjbyten, antal ml välling som intagits och sedan spytts upp och hur många majskrokar det krävs för att smeta in inredningen i ett helt kök, men tänkte göra ett tappert försök att inte enbart ta upp lustigheter och episoder som är kopplade till föräldraskapet.
Har ju t.ex. fått för mig att greja med en hel del mer eller mindre lyckade och misslyckade pyssel på sistone, så har ni tur så går jag en runda med kameran i vårt lilla hus endera dagen och tipsar om hur roligt man kan ha med lite trälim och virkade dukar, eller färgkritor och en limpistol.
Plan B är att lägga upp koncisa och kärnfulla referat av dagens två avsnitt av Hem till Gården, men jag hoppas att jag inte ska behöva lägga det på den nivån.

Nåväl, inlägg ett efter återuppståndelsen avslutas med en kort avhandling från kvällens aktivitet. Snö och minusgrader till trots tog vi oss till Bredasjöns idrottsplats utanför Holmsjö och deltog i premiären av tipsrundan! Lyckades kidnappa två brorsbarn samt lura dit min gamle gode vän som tidigare i  bloggen har gått under namn som "Skövde", "vännen" och även "Cecilia". Vi fick oxå sällskap av Cathrin & Anton från föräldragruppen. Kallt var det, och lerigt. Men vad gör väl det när man går och vinner andra pris!! Vilken premiär, tvåa av 39 deltagare, det är nästan så man storknar. Även brorssonen kom tvåa i barntipset.
Något som var mindre lyckat var att chansa på att den lilla mannen skulle klara sig hem till kusinerna innan han fick välling.. Det gjorde han inte.

Så där ja, det var början på fortsättningen, och min bloggvana trogen så vill jag redan nu varna för ett stundtals inkorrekt språkbruk och en hel del infogningar av engelska utrop, just so you know. (Avslutar med den pedagogiska flaggan i topp, alltså innan den här parentesen då..)

Den värsta blogg jag läst

Det är synligvis strax över ett år sedan jag ägnade min blogg någon uppmärksamhet. Det är en annan blogg som fick mig att tänka på min ynkliga blogg. För ynklig är just vad den är i jämförelse, både språkligt och innehållsmässigt.
Det är ingen behaglig läsning som bjuds i den andra bloggen. Men läsvärt, även om jag inte vågar ta in ens en bråkdel av det som skrivs där, då skulle jag böla ögonen ur mig i evigheter. Jag hamnade där via en krönika på Aftonbladet, alla borde läsa bloggen. Bloggaren är med här också.

Sen sist

Vi flyttade till västkusten, Laholms kommun. I november gifte vi oss i kommunhuset, den elfte förstås. I januari fick jag jobb på Pensionsmyndigheten. I februari fyllde jag 30, det firades simultant med giftermålet, då ingen visste att vi skulle gifta oss i november. Strax innan 30-årsdagen konstaterades det att vi skulle bli en familj framåt hösten. Den 1 september var första dagen med föräldrapenning, och två veckor försenad, den 3 oktober, behagade Ebbe komma ut, idag fyller han en månad!
Jo, just det, vi har hunnit flytta igen, hem till fädernes bygder i östra Blekinge.
Ett år sammanfattat på sex rader, innehållandes bröllop, nytt jobb, 30-årsdag, barn och flytt, det är till att formulera sig koncist.

Till nästa gång, ha det så bra! :-)

Lite noja

jaha, bloggtoppen eller vad den hette, hundratals lösenord på vift. Det är rent löjeväckande att tro att någon skulle vilja hacka sig in på min stendöda blogg, men men, får ju kolla läget iaf. Är aningen förvånad att den fortfarande finns kvar! Jag hade en hemsida en gång som jag gjorde på gymnasiet och sen aldrig uppdaterade. Den försvann. Den var fin, jag skrev en rolig text om när jag och min vän var på läger på LV 6 i Halmstad. Bakgrunden på hemsidan var en närbild på en gul tvättsvamp. Vackert.
Jaha, nyår 2010. Jag kan inte nu minnas att jag var exakt så pepp som det verkar i bloggen, på att skaffa fallskärmslicens. När jag tänker på det, så är jag fortfarande väldigt pepp på idén, men det är en hel del som ska stämma in också. BTW, jag har alltså inte varit i närheten av någon fallskärmsklubb, men jag "gillar" I Love Skydiving på facebook, de lägger upp många fina bilder och häftiga filmer.
2011 är det nu ja. Sen sist, jo då, en del som hänt är det ju. Jag har jobbat på samma arbetsplats i en hel evighet. Jag har haft riktig karensdag och sjuklön. Jag var på friskis och knyckte till nacken och fick världens nackspärr, det är klart att det ska vara något speciellt och lite halvgalet när man firar sin första riktiga karensdag.
Jag har också haft riktig semester. Man får alltså vara ledig från jobbet, men ändå få betalt! Coolt. Vi var i Kina i drygt 2 veckor, det var intressant. Shanghai, Nanjing och Peking.
Sen jobbade jag hela sommaren, fram till halva september, sen hade jag två veckors semester till, sen gick jag aldrig mer till jobbet.
Vi har flyttat!
Det blir en farlig väg att pendla, ända från Laholm till Karlshamn. Karlskrona till Karlshamn var långt nog.
Jo, vi bor utanför Laholm nu, vid Hallandsåsen. Kul grej. Letade upp ett hus att hyra och flyttade hit. Så nu är jag arbetssökande igen, som förra hösten. En liten detalj är att jag tagit ytterligare vuxenpoäng och nu uppfyller kraven för ersättning från arbetslöshetskassan. Till på köpet får jag nästan max-belopp per dag. Inte illa, mot de 0 kr i månaden jag fick förra hösten (förutom de slantar jag tjänade in på faktiskt arbete).
Men en riktig lön och ett litet jobb är att föredra.
Jag sökte jobb som servicehandläggare på Försäkringskassan i Halmstad, ett jobb jag naturligtvis skulle utfört med excellerande bravur, efter 10 månader som handläggare av aktivitetsstöd. Men jag blev inte ens kallad till intervju! Man kan ju undra vad det var för stackare som höll i den rekryteringen. Om de visste vad de gick miste om i k0mpetens och kapacitet skulle de gråta blod i detta nu.
Men det är som vanligt just det där, hur i hela fridens namn man förklarar hur förbannat kvalificerad man är och hur lätt man har för att sätta sig in och ta till sig kunskap och information.
När sommarjobbarna på FK började i April och efter ett par veckor fick reda på att jag började jobba i November året innan, blev de högst förvånade, då de trodde att jag jobbat med aktivitetsstöd i flera år. What can I say, I'm a quick learner, som sagt.
Slut på enmansklubben för inbördes beundran.

I måndags skulle jag ringt en arbetsgivare och ställa de där fåniga frågorna, "hur många är det som har sökt hittills?", "har ni sett min ansökan jag mailade in?". Det har inte riktigt blivit av ännu.. Måste måste. Jobbet jag sökt låter ju faktiskt rätt kul till och med! Imorgon, då, då... Måste! Jag var nära att göra det idag, hade nästan telefonen i handen, men sen kom jag på att jag borde slipa och måla över de gamla handtagshålen i garderobsdörrarna. Gotta know your priorities.
Vi har alltså målat om sovrummet i vårt lilla hyreshus. En pärs. Vi har efter moget övervägande valt inredningsstil månlandskap på väggarna i sovrummet. Det ger kraftfull karaktär åt de vita väggarna (försöker låta som Ernst och inte på något vis erkänna att vi hade behövt spackla i typ 8 veckor till..). Hus. Vi bor i hus. Det är najs. Det är mer kvadrat i vardagsrummet än hela vår gamla lägenhet. Det är snedtak på övervåningen, och vad jag förstår så räknas det inte på riktigt då. Men om man räknar det så ska det enligt sambon vara nära 300 kvm boyta. Nästan onödigt stort, men vi har strikta riktlinjer från oss själva att inte fylla upp alla ytor med jonk och grejs. Det var en tillräcklig mardröm att kånka och stuva våra ägodelar som vi hade med oss hit.
West coast, får se hur länge vi blir här.